Det är nu det börjar - berättelsen tar form

Det känns att det bränner till för Ohler när han kommer in på berättandet och förutsättningarna för att skapa en god berättelse i del 2 av boken. Istället för att börja med en klassisk storyboard utifrån ett manus utgår han från den allmängiltiga kärna som finns i alla berättelser, the Story Core, och två versioner av berättelsekartor, Story Map. Det är utifrån dessa, menar författaren, som man bör arbeta med eleverna och det digitala berättandet.
Om vi börjar med själva kärnan består den för det första av utmaningen eller problemet som skapar en spänning i berättelsen. För det andra genomgår personen eller gruppen en förändring och för det tredje avslutas berättelsen med ett svar eller en lösning på problemet. Genom berättelsen bör det dessutom finnas en kamp mellan det gamla och det nya. Det här gäller både fiktiva och dokumentära berättelser liksom både allvarliga och humoristiska.

http://www.jasonohler.com/imageLib/storyCoreWithPics.jpg

Jason B Ohler ger flera exempel på hur Story Core kan vara ett användbart verktyg både när eleverna ska analysera andras berättelser och skapa egna.

Utifrån grundstrukturen i Story Core kan förberedelsen av det digitala berättarprojektet gå över till den mer detaljerade  kartan över berättelsen, på engelska Story Mapping. Ohler refererar som första exempel till Brett Dillingham och den modell han kallar Visual Portrait of a Story (se nedan). Tanken är att följa schemat från vänster till höger och på så sätt bättre se hur berättelsen byggs upp och förs vidare.

Den andra varianten på en karta över berättelsen är berättelsebågen, Basic Story Art (se nedan).  Det är en enklare variant av Story Map, men kan nog ibland vara att föredra i arbetet med elever.

http://www.jasonohler.com/imageLib/storyArc.jpg

Nu är det dags att skriva manus enligt Ohler, och jag slås av hur ofta jag själv har låtit elever komma till det här steget alldeles för tidigt alternativt slarva sig förbi det. Det är också intressant att han är så tydlig med att själva berättelsen ska växa fram i textform och ljudform innan man börjar jobba med det visuella. Jag kan tänka mig att ordningen ibland blir den omvända, dvs att man börjar med det visuella, men måste nog hålla med om att det i arbetet med elever har stora fördelar att börja emd själva berättelsen. Alltför ofta har det visuella och jakten på bilder och animationer dränkt hela projektet.

Utifrån manus är det så till sist dags att göra en tabell som visar hur den digitala berättelsen ska fogas samman. Ohler presenterar tabellen och dess fördelar jämfört med den traditionella storyboarden både i boken och på en av sina webbplatser. Jag tycker att arbetsprocessen och argumentationen för den verkar vettig och att kapitlets avslutande punkterna, som vill visa hur förarbetet påverkar den slutliga berättelsen, kan vara värda att fritt översätta till svenska.

• Eleverna fokuserar på berättelsen, inte tekniken
• Berättandet, inte stapling av information, uppmuntras
• Förarbetet ger läraren en bättre förståelse för hur eleverna tänker
• Förarbetet utgör en bra grund för samtal
• Berättelsen slipas och förfinas innan den tekniska delen tar vid
• Story Maps kostar ingenting och sparar mycket tid