I begynnelsen var berättelsen

Efter att ha läst inledningen och det första kapitlet av Digital Storytelling In the Classroom av Jason B Ohler kommer jag att tänka på Paul Simon som i sången Old sjunger om "the greatest story ever told" apropå hur själva livet startade. Det här är verkligen också Ohlers grundförutsättning. Allt är en berättelse och berättelserna har alltid följt och kommer alltid att följa människan. Han menar att berättelsen möter ett grundläggande behov och att den kan ge en mening åt en ofta kasoartad verklighet. Frågan är då vilken plats det nya digitala berättandet då har? I min läsning av Ohler tycker jag att det är fem huvudområden som är viktiga att lyfta fram.
För det första är berättelsen alltid överordnad tekniken. Han skriver att "story without digital works, but digital without story doesn't" redan i inledningen. Det finns paralleller till vad många andra skriver om teknik i skolan. Pedagogik, undervisningens innehåll, organisation och mål - allt detta går före tekniken, som i sig själv inte löser någonting. Ett intressant exempel är de slutsatser som projektet Unos Uno kommit fram till angående införandet av en-till-en i skolan. Kortfattat är det så att i de kommuner och skolor som fungerar bra på olika områden och har en plan för införandet blir satsningen något som höjer undervisningen, medan i de kommuner och skolor som redan fungerar dåligt och som saknar planer och visioner blir det snarare ett negativt resultat.
Vad har då den digitala tekniken för roll? Enligt författaren är det förstärkaren och scenen för en ny generation av berättaren. Här kan barn- och ungdomar hitta ett språk som passar dem. Det här är den andra viktiga slutsatsen angående det digitala berättandet. Även om Ohler inte nämner ordet finns begreppet produsage, en sammansmältning av production och usage, nära till hands. Produsage myntades först av Axel Bruns och beskriver det nya förhållandet till det digitala innehållet på internet. Man kan säga att scenen, verktyget och berättelsen smälter samman.
I Sverige talar vi om det vidgade textbegreppet, med förankring i flera läroplaner, men framför allt starkt närvarande i Lgr11. Jason B Ohler talar om media literacy, vilket inte är fullt ut detsamma, men andemeningen är definitivt densamma. På sin webbplats beskriver han bredden i literaciteten med en bild och betonar den digitala berättelsens betydelse i undervisningen.

För det fjärde lyfter författaren fram behovet av att kombinera berättandet med det kritiska tänkandet. Kan vi inte kritiskt tolka andras berättelser blir vi lätt offer för missförstånd och negativ påverkan. På sidan 13 citerar han Steve Goodman: "Media is a filter while pretendign to be a clear window".Detta i sin tur har definitivt att göra med hans sista punkt: Det digitala berättandet gör inte lärare överflödiga, utan gör istället behovet av dem ännu större. Ska eleverna bli kreativa, kritiskt tänkande, mediamedvetna medborgare behövs vi pedagoger mer än någonsin.